Raka vägen till karlstad idag på förmiddagen till sjukhuset.
Tid idag hos ortopeden för neos ståskal som jag trodde att vi skulle få med oss hem men ack så fel jag hade.
Det var utprövning av neos skal för att göra lite ändringar. Jag har oroade mig för att de skulle vara för litet på den punkten hade jag sån tur vad fel på men växt har han verkligen gjort så detta skal kan han inte ha länge innan vi måste gjuta ett nytt tyvärr.

Hade vi vetat att det skulle ta sån oerhörd långtid eftersom det trotts allt var semester tider då vi gjöt det (i juni) och det är fortfarande inte klart så kunde vi lika gärna gjort det efter ist.

Det skulle läggas in lite kuddar vi knäna eftersom neo översträcker dom och sen skulle det höjas lite vi fötterna. Neo fick såklart testa det och jösses var bra det var. Kommer verkligen invändas flitigt superbra träning.

Neo står stadigt med stöd men det är just balansen som är problemet här. Vilket kan bero på hjärnblödningen men detta kan tränas upp och ståskalet kan bidra med den träning.

Vår sjukgymnast karin tror att neo så småning om kommer att kunna gå men det är en del saker på vägen som måste tränas. Bla annat att fördela tyngden jämt på benen eftersom han lägger mestadels av tyngden på höger.

Sen ska vi få en stårullstol som för att neo kan lära sig att förflytta sig med ståskalet kommer bli kalasbra.
Så för typ en timme sen ringde karin för att berätta att dom har en på barnhab i karlstad som vi ska testa nästa gång vi ska dit vilket blir den 21 sep då vi tydligen ska ha ett läkarbesök med samma läkare vi ska har telefon tid med på tisdag vilket jag tyckte var lite underligt med både och.

Känner verkligen att det tar tags i saker sån härlig känsla och trotts att alla brev från olika ställen trillar in med jämna mellanrum nu efter sommaren så känner jag mig ändå lugn.
Jag känner mig stark!