Drömmar

När vi bodde på sjukhuset och när vi hade fått rum nere på samma avdelning som neo låg
så brukade vi ibland åka ut för att handla frukost, som vi åt nere på avdelningen så slapp vi gå till restaurangen.

Så fort vi klev in i affären så tänkte jag alltid:
"Tänk när neo får följa med" Den dagen kunde man bara drömma och fantisera om då.
. Tänk när vi får handla som en hel familj. Kan lova att de gick inte en endaste gång som jag inte tänkte på det när vi handlade.

Nått som är så himla simpelt blev så jobbigt för man visste att de var nått som fattades.
Då var det en oerhört stark dröm!
En dröm som idag är verklighet.

Nu när vi handlar så tänker jag alltid tillbaka på den tiden som man bara kunde drömma om då.
Till den dagen som neo skulle få följa med oss in i affären.
Den känslan över att han är med oss är obeskrivbar. Att man inte tar nått sånt enkelt förgivet!

Tänk att man kan blir såå otroligt lycklig får nått sånt simpelt i vardagen som att hela familjen åker och handlar. Nått som då inte var självklart.
Det tar en tillbaka till en tid där det mesta var drömmar.

Man drömde om att neo skulle stanna kvar hos oss. att vi skulle få bli en hel familj.
Man drömde om när neo inte behövde resperatorn länge. När han kunde ta sina andetag själv.
Man drömde om när man kunde få ta ut neo från salen i hans egna barn vagn. Bara få sitta i tv-rumet och veta att neo ligger precis brevid, att han var med oss.
Man drömde om första  gången som man skulle få kunna gå ut och gå en promenad.
Man drömde om första gången som vi skulle få permission, att få komma hem.
Man drömde att att neo skulle få slippa syrgasen och sonden i nästan.
Man drömde om en kille som skulle få må bra, att få vara lycklig.

Så många drömmar som idag är verklighet.
Några av dom kanske låter små men för oss var dom och är helt enormt stora.
Att inte ta allt förgivet
Utan att njuta av varje andetag
av varje sekund.
För man vet aldrig när livet kan tvärtvända...


Första promenaden ute i neos egna vagn. Det var lycka♥


Första promenaden ute. Neo sov hela tiden!


Första gången neo fick lämna sin sal för att kunna  komma 20 m bort till tv-rummet.


Första gången neo fick komma till vårt rum nere på avdelninge


Första gången neo fick följa med till vårt rum på patienthotellet


Första gången vi fick åka hem på permiss


Hemma för första gången. Efter 4 ½ månad på sjukhus.

Neo har förändrat mig
Förändat mitt liv
Gjort mig till en starkare människa.
Neo har verkligen visat hur skört livet kan vara.
Neo har vissat mig riktigt fantastisk mäktig kärlek
som övervinner allt♥
Du är vårat allt älskling.
Tack för att du har visat mig vad livet verkligen handlar om!
Älskar dig över allt annat...

han är så stark!

Så liten han var!!! En riktigt kämpe är han!

Visst är det skönt att drömmar inte alltid måste vara bara drömmar!Ett annat perspektiv är VAD vi drömmer om! Inte slott och stora högar med guld, inte vackra kläder och dyra skor. Ja, det kanske vi drömmer om också, men i de här svåra stunderna drömmer man om att kunna gå till affären tillsammans! Det är bra tror jag, för en sådan dröm kan absolut bli sann.

Alla barn är ett mirakel, men eran kille är verkligen ett stort mirakel, så stark å så himla underbar!

så himla kul att se honom utvecklas, de syns på hela honom att han är så lycklig!!

å du är en underbar mamma;)

tack för att jag får va med å dela allt de här..

Svar- i helegen ja, vad händer då? Vi (jag säger vi, men det nästan alltid Nicke) skulle måla boden, men så skickade någon ett regnmoln, så det fick stanna vid att boden blev tvättad. Alltid nåt. Sen skulle vi köra Wall-E, men som sagt - det regnar. Det blir till att stryka kläder för det gör inte sig självt på nåt sätt.

Han är verkligen en liten kämpe! Ett litet mirakel :)

Naaw söt han är!! Jaa usch gör ont när dom drar i håret :( Hoppas helgen vart bra.. kram

vad fint du skriver :)