Minnen


Tårarna bara bara forssar just nu längs mina kinder. Kollade på sjukhuset där en mamma var tvungen att köra katatroffsnitt efterdom hennes moderkaka hade börjat släppt. barnet var i v 23 dom sa bland de tidigaste barnet som går att rädda. och tankarna bara skenade iväg tänk om neo föddes lite tidigare så kanske han aldrig funnit hos oss idag. Sen när man fick se barnet såå litet det är helt ofattbart att neo har varit så lite de går inte att förstå. sen när man såg läkarna rullade bebisen i en kuvös i dom korridoerna som neo har åkt i. Samma avdelning som neo låg i. de var som gjort att alla minnen skulle komma tillbaka och de med en smäll. Sen så dom att vårdtiden är lång. Vi har kommit långt på den resan! Det är svårt för andra att förstå som inte varit i samma situation man måste själv uppleva och gå igenom samma sak för att verkligen kunna förstå. Men alla minnen rörs upp så otrolight lätt bara man ser nått eller känner en lukt sen sjukhustiden. Det kommer aldrig försvinna. Det går verkligen inte att beskriva vilken styrka vilken livvilja dessa barn har den är inte av denna värld...



Kommentarer
Postat av: Nina

Jag förstår vad du beskriver. Minsta lilla grej kan sätta igång minnena, å ofta förenas de med gråt. Det ligger verkligen obearbetat långt där bak ... Fick ni nått "stöd" efteråt å bearbeta allt som hänt? Känner faktiskt att vi inte fått så mycket sånt stöd =( Det var ju väldigt katastrofartat och man var ju nära att stryka med själv .... usch.



KRAM



http://snostjarna.blogspot.com

2008-07-17 @ 20:08:11
Postat av: Elin

Såg det jag med, tänkte på er då.

2008-07-17 @ 20:48:31
URL: http://elinnorgren.blogg.se/
Postat av: Sandrah

Usch jag förstår dig :/ men bra att gråta ibland!

2008-07-17 @ 21:39:58
URL: http://sandrah.blogg.se/
Postat av: Jessica

Jag skulle vilja försöka förstå, men de är som du säger svårt & jag tror inte att man lyckas för ens de händer en själv. Jag är så otroligt glad för er skull, & ni som familj har haft en sånt styrka & vilja att det ska gå =)

2008-07-17 @ 21:54:31
URL: http://greizer.blogg.se/
Postat av: Jenny

Det är otroligt vilken livsvilja dem små liven har. Det är som du skriver: Man måste uppleva för att förstå. Ni har verkligen haft en otrolig resa framför er och ärligt talat så förstår man ju inte hur ni orkat.

Man gör allt för sina barn visserligen men ändå... Jag vet inte hur jag skulle klara det.!!

2008-07-17 @ 22:16:49
URL: http://bellismamma.blogg.se/
Postat av: Zandra

tårarna rinner....så fint skrivet av dig! Kan tänka mig att det måste varit megatufft det som ni fåt gå igenom, all den oron för vad som skulle hända, ovissheten. Tack och lov så gick ju allt bra och ni har nu en jättesöt liten Neo!

By the way....gjorde ett experiment med min vagn och den gick att vända på hahahhahaha jag tror jag börjar att bli senil hahahhaha

/Kram Zandra (musensmamma på bilddagboken.se)

2008-07-18 @ 06:37:03
URL: http://musensmamma.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0