Våga älska...
Hur ska jag kunna älska dig när jag inte vet hur allt ska bli, när jag inte ens vet om du kommer att få leva?
Du skrynklar ihop ditt lilla ansikte och skriker i respiratorn, men det hörs inga ljud.
Hur ska jag våga älska dig när varje liten nedgång blir till ett avsked i mitt hjärta?
När varje småsak - en bekymrad min, en pipande apparat - säger att det är dags att ta farväl?
Lilla vän, där ligger du alldeles ensam och har inte ens en mamma som förmår älska dig.
Förlåt...
Författare Tina
http://prematurbloggen.wordpress.com
Det här var dom känslor som man hade dom första dagarna i neos liv när ovishetem exicterade. När man inte vågade knyta sig an.
När liv och död hängde på en skör tråd....
Kommentarer
Postat av: Sandrah
Uschan nu fick jag ju en tår i ögat
Postat av: TereseMammaTillSelma
Tack tack :)
Väldigt fin vers! Den beskriver nog ganska bra hur man känner i just det läget kan jag förstå! Jag är så imponerad av er och er styrka!
Hoppas även allt går bra med huset!
Postat av: tinkerbellan
ja precis sådär känner man sej..
Postat av: Jessica
vacker text.. hoppas det är bra med dej :)
Postat av: Zandra
Awwww, nu kände jag med att en liten tår satte sig i ögonvrån
Postat av: mezzie
Som alltid när jag läser nåt sånt så forsar tårarna... fast idag beror det nog på mer på att gårdagen var en tung dag och 23:e närmar sig...
Men som jag har sagt många gånger jag kan inte mer än att beundra er alla tre! Ni är ju helt otroliga mirakelfamiljen....
<3
Postat av: Renate
Vackert men sorgligt.
Postat av: Isabel ( Emilios mamma )
Naaaw :/
Trackback
