12/10
Idag är dagen för 2 år sedan då Neo var beräknad att möta världen. Men nu vet dom flesta att så blev det inte.
Istället för en naturlig förlossning i v 40 så som man hade trott och sett fram emot med med otrolig lycka så kom våran älskling den 26 juni med katastroffsnitt,16veckor före det beräknade datum,12/10.
Han kom och fick en mamma som till en början inte tillät sig att våga älska detta mirakel fullt ut för att hon inte visste hur utgången skulle bli. Skrämmande att behöva säga men så var det. Den nakna sanningen.
När väl den gränsen försvann när läkarna sade att detta skulle gå vägen så var kärleken den starkaste kärlek hon någonsin upplevt.
Känns alltid lite vemodigt när denna dag kommer för det är så mycket som rörs upp till ytan igen som man så sakta försöker att bearbeta och placera längre och längre bak i tankarna. Istället för ett höst barn så fick vi ett sommarbarn. Det kan vara svårt att förstå hur länge 16 veckor är tom jag har svårt med det. Men nu när man ser tillbaka när neo fyllde år och fram till nu är en ganska så lång tidperiod så mycket förtidigt kom han 16 veckor jag kan inte greppa det ibland. Att han kämpde sig kvar hos oss. Kan inte förstå att så små fågelungar bestitter en styrka som inte är av denna värld.
Ibland känner jag att jag behöver släppa taget mer och mer om det som har hänt, om det förflutna.
Men jag har så fruktansvärt svårt att göra det. Tiden har gjort saker och ting bättre men denna process går oerhört sakta och jag ska vara helt ärlig så tror jag att jag aldrig kommer att kunna bearbeta detta till 100%. Vissa dagar är bättre än andra och vissa känns det som om allt kommer på en och samma gång. Men det är väl så det ska vara.
Jag måste sluta älta och klandra mig själv och njuta i nuet!
Njuta av min underbara son som har trottsat så många läkarutlåtanden.Som har trottsat döden.
Bara njuta och se han växa och utvecklas och sen göra allt i min makt för att han ska få det bästa tänkbara liv han kan få. Det har jag som ett stort mål.
Det är mitt livsmål.
Tack mitt hjärta för att du visat mig saker jag inte trodde fanns.
Tack för att du har visat mig en så magisk kärlek.
och tack för att du har gjort mig till en sån oerhört mycket bättre människa.
Allt det på så kort tid.
Jag har aldrig blivit så enormt påverkad av en sån liten människa.
Av min son♥
Du får mig att gråta, du skriver så fint!
Lilla Neo är en kämpe som kommer klara av världen mycket lättare än vad vi tror! Han har redan visat vilken livsglöd han har. Och den kommer bara växa och växa ska du se!
Kram <3
Väldigt fint skrivet. Er son är en riktig kämpe och oerhört charmig.
Jag tror att jag upptäckte dig på Bdb första gången och har kikat in på din sida många ggr sedan dess men aldrig kommenterat.
Jag hoppas mycket på att få se en video med ljud någongång. :)
Ni är en fin liten familj!
/ Terese
Vad fint inlägg! Neo är så otroligt söt! :)
Fint skrivet :)
Vad fint skrivet, kom till och med en tår.
Du är stark, ni alla är starka. Jag kan inte alls förstå vad ni gått/går igenom men jag önskar er all lycka och att du slutar klandra dig själv.
Sirius verkar vara ett jätte bra dagis! De är trevliga, har fina lokaler och en jätte fin uteplats. Jag har bara hört bra saker om dem! :) Dessutom ligger det nära oss, så vi kan gå dit utan att det tar evigheter :) Finns det fler dagis som har special avdelningar?
Jag känner med dig i så mycket av det du skriver.
Livet blev allt annat än man tänkt sig.
kram
Nu sitter jag ju här och bölar för att du skriver så fint!
du får mig att gråta med.
Åh Marie, nu sitter ju jag med här och bälar som den hormonkossan jag är ;-)
Har sagt det förr och säger det igen....jag tror att anledningen till att Neo kom tidigare till er var för att just NI var de människor som skulle klara av att hantera allt! Att ni skulle förändras till de människor ni är idag och att ni skulle få äran att uppleva allt som ni upplever idag...
Neo är ert fina mirakel och han hade aldrig varit den fina pojke som han är idag om det inte vore för hans föräldrar!
<3
Vackert skrivet!
