Blandade känslor!

Igår när sandrah var här för att hämta skorna hon skulle låna så busade jag och devin.
Jag sprang före han till hallen. Vad jag inte såg då var att när jag började springa så blev Neo så otroligt glad och skulle hänga på men hann inte. Det var tony som berättade de för mig efter dom gått.

 Skär i hjärtat med att se att han verkligen vill men att hans handikapp sätter käppar i hjulen. Trotts detta så kämpar han så in i norden för att klara av saker.

Massa blandade känslor av ledsamhet över att han ska ha de så mycket svårare än vad andra barn har det och sen se  hans kämpar andan och den enorma vilja denna helt otroliga kille har över att försöka hinna med och klara av saker.
Ibland blir det så oerhört påtagligt.

Med din vilja och styrka kommer du att komma oerhört långt med!
Du klarar allt!
Mamma älskar dig av hela sitt hjärta och hela sin själ i all oändlighet♥

Min hjälte

Awww.

Vet du en sak? Jag ska säga dig det att det finns nog inget som är så underbart som att få äran att vara förälder åt ett barn, men sammtidigt så finns det nog INGET som kan vara mer ångestframkallande...hahaha. Man får ofta dåligt samvete över sånt som berör ens barn, oavsett om de har ett funktionshinder eller ej.

Neo är då fruktansvärt duktig med tanke på de funktionshinder han har. Jag vet andra barn som har liknande funktionshinder som Neo har och de kan inte sitta ännu.....givetvis så begriper jag ju att alla barn har olika förutsättningar osv, men någonstans inbillar jag mig att anledningen till att Neo är så frammåt är av precis den anledningen du skriver : HAN ÄR HELT ENKELT EN KÄMPE <3

Jag tror han kommer kunna gå så småningom och då kan han jaga Devin :) Eller Devin jaga honom!!