I förra veckan så var vi iväg för att träffa våran helt fantastiska kurator karin.
 Det vi mest hade bokat samtalet för var Neos dagisplanering.
Känner mig förrivrrad i dagisdjungel för det är så  mycket som ska klaffa. Det är inte bara med nått. Kan bli så att Neo ska få/behöver en resurs. På ett sätt låter det bra men inom mig skriks det NEJ.

Ta in en person som man verkligen måste lita på som ska ta hand om sitt barn och jag som redan svårt att lita på människor. Jag vet att jag måste lära mig att släppa taget om saker och ting för jag är väldigt att saker och ting ska vara på mitt sätt. Lite svårt att acceptera att andra gör vissa saker annolunda och även fast deras sätt säkert är lika bra som mitt så känns det fel.

 Jag vet att dagis för neo kommer vara oerhört bra på många sätt. Det känns som Neo är mer redo för det nu. Träffa andra barn och utvecklas på de flesta plan som kanske är svårt att göra bara genom att vara hemma. Sen kan jag inte ljuga om att det känns skönt att faktiskt få några timmars avlastning för jag behöver det.

Jag tror jag är ganska stark som människa men alla har en gräns. Jag menar inte att jag har passerat den gränsen för det har jag inte men i framtiden kanske jag gör det. Man måste ta hand om sig själv för att vara en stark,pigg och bra mamma. Har börjat inse det mer och mer. I början skulle jag klara av allt själv och det klarar jag men till vilket pris?

Jag vet att denna nya era i våra liv kommer blir bra och på samma gång en oerhörd prövning.
Framför allt för mig..

Dagis planeringen var faktiskt inte det mesta som vi pratade om. Samtalet tog en vänding till hur tony och jag har det. Vårat förhållande och relation till varandra och hur denna situation vi är i har påverkat oss. Jag tänker inte gå in på detaljer för vi vi sade där, stannar där. Men vi fick några punkter att sätta på test och att ändra på för att våran vardag, som marie, som tony, som par och som en familj ska fungera så bra som det bara är möjligt.
Hoppas verkligen att vi kommer att lyckas för det behöver vi!