I Sverige föds ungefär sex procent av alla barn ”för tidigt”. Det innebär att barn föds före 38:e graviditetsveckan. Den svenska neonatalvården (vården av nyfödda) har utvecklats mycket och är idag bland de förnämsta i världen, vilket betyder att de allra flesta barn som föds för tidigt överlever och blir friska och utan funktionshinder. "Solning" mot gulsot (för höga bilerubinnivåer) Indelning av förtidigt födda barn Man brukar dela in de prematura barnen i grupper efter mognadsgrad, det vill säga graviditetslängd.

En normal graviditet varar i 40 veckor, beräknat efter tidpunkten för första dagen i kvinnans sista menstruation. Med för tidigt född (prematur) menas barn som är födda före 38:e graviditetsveckan. Det nyfödda barnet väger då ofta mindre än 2500 gram. Även en del barn, som föds i normal tid har emellertid en vikt under 2500 gram. Dessa barn benämns "lätta för tiden".

Orsaken kan vara en kromosomrubbning, infektion eller att moderkakan inte har fungerat. Rökning är en annan viktig orsak till låg födelsevikt. De flesta prematura barn är födda efter 32:a graviditetsveckan och med födelsevikt över 1 500 gram.

Gruppen mycket för tidigt födda barn, födda mellan 29:e och 32:a graviditetsveckorna utgör 0,8 procent av de levande födda barnen och de extremt tidigt födda (vecka 23 - 28) endast 0,3 procent (cirka 300 barn/år).

De vanligaste komplikationerna Prematura barn har inte utvecklats färdigt och därför inte hunnit förbereda sig för miljön utanför livmodern. Barn som fötts för tidigt men väger över 1 500 gram klarar sig oftast bra och får sällan några komplikationer. Det är f.a. lungornas mognad, som sätter gränsen för det prematura barnets överlevnad. Den gränsen ligger i övergången mellan 22:a och 23:e graviditetsveckan. Ungefär hälften av barn födda i vecka 23 överlever medan nio av tio födda i vecka 25 överlever.

Barnets andning och puls måste övervakas. I vissa fall kan barnet behöva respiratorbehandling eller behandlas med mask med övertryck sk. CPAP-behandling eller enbart med extra syrgas i kuvösen. Det prematura barnets immunförsvar är oförberett och barnet är därför extra infektionskänsligt. Det prematura barnet får därför antibiotikabehandling vid minsta misstanke om bakterieinfektion. Hjärnan och nervsystemet är under snabb utveckling och känsligt för påverkan av längre syrebrist och blödningar. Hjärnan hos det prematura barnet har dock en förbluffande förmåga till självläkning.

 Eftersom de prematura barnen saknar eller har väldigt lite av det värmeisolerande underhudsfettet och kroppens termostat är omogen har de svårt att hålla kroppstemperaturen. Kroppsytan är också relativt stor i förhållande till den lilla kroppsvolymen vilket ökar avkylningen. Avkylningen leder till ökad ämnesomsättning med ökat energibehov och barnet får därför ligga i kuvös eller värmesäng.

Först ungefär i 34:e veckan kan det prematura barnet suga och svälja. Fram till dess måste barnet sondmatas varannan till var tredje timme eller få mjölkdropp. De flesta barn får i första hand den egna eller annan mammas bröstmjölk ev. förstärkt med proteiner, mineraler och vitaminer.

NIDCAP-metoden På allt fler neonatal- (nyföddhets-) avdelningar används en omvårdnadsmetod för prematura barn som tar hänsyn till varje barns mognad och individuella behov. Barnet observeras före, under och efter en vårdsituation, till exempel vid matning, blöjbyte eller provtagning för att bedöma just det barnets behov. Barnets reaktioner registreras liksom vad som krävs för att det åter ska komma till ro. Miljön i övervakningsrummet ska så långt det är möjligt likna miljön i livmodern, med dämpad belysning och låg ljudnivå. Därför täcks kuvösen för att skydda barnet från onödiga stimuli. När barnets tillstånd stabiliserats kan föräldrar sitta långa stunder med barnet mot bröstet, hud mot hud enligt den så kallade kängurumetoden, för att få nära kroppskontakt med barnet.

Varför föds barn för tidigt? Orsaken till för tidig födsel är många gånger oklar. Orsaker till prematur födelse kan vara faktorer hos kvinnan, fostret eller omgivningen. Om mamman drabbas av havandeskapsförgiftning (eklampsi) kan det innebära att barnet måste förlösas i förtid. Kvinnan kan också ha en svaghet i livmoderhalsen eller en missbildning i i livmodern som leder till för tidig födelse. Även sjukdomar som diabetes och infektioner kan orsaka en för tidig förlossning. Orsaker hos fostret kan vara en infektion, någon annan sjukdom eller kromosomrubbning med missbildning(ar). Tvilling-, trilling- och fyrlingsgraviditeter, ökar riskerna för tidig födelse. Fertilitetsproblem och för tidig födelse har ett visst samband. Kvinnor som har haft svårt att bli gravida föder oftare för tidigt än kvinnor utan fertilitetsproblem. Även barn tillkomna efter assisterad befruktning föds oftare för tidigt. Till viss del beror det på att IVF-behandlingen oftare leder till flerbörd. Med förfinad teknik och förbättrade metoder inplanteras nu högst två ägg vilket medför att flerbörderna minskar.

En tuff tid Föräldrar till barn som föds för tidigt går igenom en tuff tid. Att få barn långt före beräknad nedkomst innebär en stor påfrestning, som gör att man kan hamna i en kris. Symtomen kan vara overklighetskänslor, förändrad tidsuppfattning, ångestattacker, sömnrubbningar och aptitlöshet.

Den korta graviditeten gör att föräldrarna varken är praktiskt eller psykologiskt förberedda på att ta emot barnet. Kvinnan möter ett barn som är mer obekant för henne än när hon går tiden ut och hunnit skapa sig en klarare bild av barnet. Istället för det fullgångna barnet, som i regel hunnit få lite hull, möter föräldrarna ett mycket litet och magert barn med nästan genomskinlig hud, som behöver professionell hjälp av andra för att överleva.

Utsikterna för förtidigt födda barn Det går bra för de allra flesta av de för tidigt födda barnen. Barnen följs upp till 1 år ålder eller i en del fall ännu längre, på specialmottagning. Där kontrollerar man barnets tillväxt, motorik och övriga utveckling. F.ö. skall barnet gå på barnavårdscentral (BVC) för sedvanliga undersökningar och vaccinationer.

 Det är f.a. de mycket för tidigt födda barnen, som kan visa någon form av störning, till exempel försening i utvecklingen eller CP-skada. Hos dessa barn är också koncentrations- och inlärningssvårigheter något vanligare än hos fullgångna barn.