Måndag
Idag var vi på sjukhuset här istaden för att träffa neos nya och blivande arbetsteam eller vad man ska kalla det. Massa nya människor som vanligt men de kommer nog bli bra.
Satt och pratade om hur neo fungerar leker kommunicerer vad han han och inte kan. Vet inte hur många sådana möten man har haft. Känns som man bara uppreper allt 50 gr om nu.
Ska träffa dom igen den 6 maj för då ska dom filma neo för att se hur han beter sig och rör sig osv. Sen ska neos arbetsteam bestående av sjukgymnast, pedagog ,arbetsterapeft, kurator och logoped granska filmen och lägga upp en arbetsplan för neo hur vi ska arbeta med honom. så då ska vi till karlstad dagen efter för att diskutera upplägget.
Sen blir det att vi ska börja med vattengymnastik med neo den 11 maj. Det kommer nog bli jätteskoj och på samma gång väldigt nyttigt för neos leder och muskler.
Nu på torsdag ska vi till örebro för att träffa neos plastik kirurg för att se om gommen behöver opereras. Sen inväntar vi en tid från vår sjukgymnast och sen i maj ska vi till sjukhuset istan för uppföljning sen neos öroniflamation så allt ser bra ut och sen de vanliga springet på bvc.
Just de den 28 april ska vi träffa en handledare från fsk på kristinehamns sjukhus med vår kurator för ny utredning för vårdbidrag och jag bävar för de möttet. Har inte direkt haft bra erfarenheter av dom direkt men de måste göras. ska bli så skönt när de mötet är avklarat och hoppas på det bästa.
Förutom sjukhusbesöket och alla massa nya människor så blev det en promenad till lidl med min syster yster. köpte blöjor som dock var försmå. Men annars verkar dom bra. känns som man provat de flesta märken nu;)
Skönt med promenaden. Syrran följde med mig hem. vi fikade . sen gjorde jag mat omellett med svampstuvning var gott får passa på att äta sånt jag tycker om eftersom tony inte tycker om ägg.
Imorgon kanske de blir en sväng till öppna förskolan innan jag möter upp syrran på stan.
Tony åker på kurs imorgon och kommer hem onsdag kväll. så då blir de lite lugn och ro här hemma haha ;)
Fick reda på idag att en tjej vars son föddes förtidigt. vi låg på sjukhuset tillsamans och fick bra kontakt väntar barn nr 3. Underbart att höra. denna gång kommer allt gå bra!!!
Massa sjukhus besök igen ser jag =(
Men vad roligt med vattengymnastik =) Hoppas han kommer att gilla det.
Här har du en till som är "mansledig" tills på onsdag! Luuuuugnt och sköööööönt hahahah
Kram på er
Jobbigt ni ska behöva ha det :( Hoppas dom kommer på något bra snart så ni slipper alla sjukhus besök. För sånt tar ju på en ganska mycket.
Kul med vattenympa med ju, det tror jag kommer uppskattas massor av Neo :)
Hoppas han kommer gilla vattengymnastiken och att den kommer hjälpa honom. Låter iaf som en kul grej :)
Ja du...hur talar man om utan att börja gråta. Det gör man inte! Man får gråta. Jag tror att barnet också måste få se att det är inte bara han eller hon som är ledsen över att det är som det är. Det behöver inte "vara synd om för det", bara konstatera att det är ledsamt. Det finns en bok som heter "Doktorn kunde inte riktigt laga mig". Där finns lite sådana historier om hur andra har berättat och hur barnen själva tänker om sin situation. Ditt HABcenter har garanterat möjlighet att fixa fram den om du vill.
Vi har inte satt oss ner och pratat med Neo om just vad som hänt. Just nu sitter jag i planer om att göra en liten "bok" till honom med bilder från neonatalen så att han får se. Det har vi pratat om lite. Det här att han låg i kuvös. "Jag var rädd då" sa han....som att han mindes den tiden. Vad vet jag. Men han vet att hans ben är lite olydiga. Inte trasiga, det är stor skillnad. Hans ben gör inte som han vill, alltså är de olydiga. Men vi tränar dem så att de ska förstå vad han vill! Just den diskussionen var ganska odramatisk. Mer fakta att så här är det. Värre är det när han säger att han vill gå och att vi ska släppa honom för han tycker och vill att han kan....men resultatet är ju inte så kul när han faller eller känner att han faller. DÅ blir han ledsen och gråter. Eller när han vill göra nåt svårt med båda armarna...då blir han arg och kan bita sin arm för att han blir så förbannad på den.
Det är en lång väg till total acceptans - både för oss och för honom. Någonstans vill jag heller inte ha total acceptans från någon av oss. Själva faktumet att obstinat vägra acceptera är en drivkraft i sig att jobba mot höga mål. Jag kan bara se på honom idag. Hade jag bara satt mig ner och sagt att "nähä, han kan inte lära sig nåt" då hade han inte varit den han är idag. Mest för att jag inte hade sett signalerna om att han faktiskt vill och kan. Han kan - han kan massor - massor mer än alla trodde. Han är bara liten på utsidan. På insidan bor en klok liten tänkare som är långt mycket äldre än sina 3 år! Det är bara utsidan som inte kan - än!
