Hur allt började...

Ju närmre neo föddelsedag närmar sig dyker de upp allt fler minnen hela tiden.
Om hur allt började.

Vi låg och myste i sängen på kvällen de var full rulle i magen somm de oftast var. ( saknar de obeskrivbart mycket)
Neo låg och kände hur han levde loppan där inne. när vi skulle somna så fick jag sån fruktansvärd smärta i magen går inte abb beskriva gick på toaletten och blöde massa smärtan höll i sig ringde till förlossningen som först inte tyckte att vi skulle kommma men hon fattade npg att inte allt var som de ska när hon hörde mig gråta av panik åkte in fick stoppannde dropp antibiotika inget hjälpte.

vattet gick hade tydligen mycke fostervatten. hade såå fruktansvärt ont. dom skulle få upp mig i gynstolen för att kolla tog nog minst 30 min innan jag orkade. hon kollade och tony sa när dom såg på varamdra så syntes de i deras ögon att inte allt var som de ska. när vatten fgck lade sig han på tvären eftersom han had eså mycket utrymme där inne jag började blödda ännu mer.dom drar i väg mig. tony sa att dom sprang allt va dom kunde så tony hann knappt hänga medhade lustgas så jag var inte riktigt klar i huvudet de och blodbristen. blev sövd...vettskapen att han är kvar i magen och vakna upp av att han är borta inga sparkar inga rörelser utan att veta om han lever är de absolut mest panikartade känsla som jag någonsin kännt.

Vaknar upp vet ingen ting tony kommer och säger att han lever.. Jag får vakna till lite för mycket blod eftersaom jag förlorar mycke. dom drar ner mig till intensivvårds avdelningen får se honom för första gången. Där ligger han vårt mirakel. Man kan knappt se honom täckt med sladdar och slangar

men där ligger så sååå otroligt vacker vårat underverk där ligger han.
Vårat mirkakel<3

Tony berättade efteråt att han fick inte vara med under katastroff snittet men fick vänta i rummet brevid. alla läkare som fanns va där och tony sa att dom fick åter uppliva honom han var helt orörlig men efter ett tag lyckas dom. tänker ofta tänk tony som var tvungen att uppleva allt de där och själv inte veta om han lever eller inte. han sa att han grät och grät hade de varit så skulle dom skickat ut honom ingen är värd att uppleva de. efter ett dygn får vi åka till uppsala. Jag nyopererad blrv satt i en minibuss i tre timmar sitta med uppsträtt mage . jag hade sååå ont att jag grätt i princip hela vägen dit och på den vägen är de första dygnet då allt hände.

går inte en dag att jag tänker på de hur livet kan ta obegrundande vändningar. de var så allt började från att vara världen slyckligaste gravida kvinna till att inte veta om ens barn kommer överleva. de går inte att första känslan om man själv inte upplevdet .

När ska de sluta göra ont?
När ska de sluta att känns som hjärtat dör coh själen stryps mär man tänker tillbaka?
varför vi varför neo?
Han är inte värd de här allt han fått genom gå gått igenom varför han?
de drabbar nog dom som har styrkan att klara nått sånt!
Neo har den styrkan
Han är vårt underbara vackra mirakel
hade han inte funnit här hos oss idag hade jag inte orkat fortsätta mitt liv...
han är vårt allt!!
Vi älskar dig mer än livet själv
vår kärlek till dig är okrossbar<3

Kommentarer
Postat av: Sandrah

Uschanemejjen!! Minns fortfarande smset som du skickade, jag blev helt chockad och ledsen :/ Fy fan. Men han är ju en kämpe =)

2008-06-25 @ 10:06:49
URL: http://sandrah.blogg.se/
Postat av: Nina

Oh, sitter här med tårar i ögonen. Gråten ligger så nära när man läser vad andra gått igenom. Å tankarna vandrar tillbaka till vår upplevelse. Kanske man ska sätta sig ner och skriva ner det man kommer ihåg. Eller jag har det nog skrivet någonstans. För jag minns ju inte så mycket, men kroppen minns =(

2008-06-25 @ 10:16:33
URL: http://snostjarna.blogspot.com
Postat av: Elin

Får tårar i ögonen när jag läser.

Hur fan kan de sätta dig i en minibuss efter 1 dygn?! :S

Han är en kämpe och ni är väldigt starka.

2008-06-25 @ 11:27:17
URL: http://elinnorgren.blogg.se/
Postat av: Sofi

Hej snuffis! Tänkte typ fråga om jag kanske kunde komma förbi imorgon eftermiddag en sväng och hälsa på, men kom på att Neo fyller år så det är väl full rulle hos dig då. :) Kram på dig!

2008-06-25 @ 15:36:07
Postat av: Sara

Får tårar i ögonen när jag läser. Men Neo är verkligen ett mirakel, en riktig kämpe :)

2008-06-26 @ 08:44:46
URL: http://saaraa.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0