Älskar dig mer än allt annat på denna jord


Efter jag skrev av mig första gången så vsade dom bebisen född i v 23 en gång till och då hade han slutat att andas.
Har inte tvekat över neos överlevnad mer än en gång. Det var såå som de självklaraste i världen att han skulle kämpa sig igen allt nu i efterhand så när man börjar samla sig så var de inte så självklart till en början. men för oss har de inte funnits ett tvivlel vi vet hur stark han är!

Men de var en gång jag fick den där klumpen i magen kändes som om ens själv lämnade kroppen ens  hjärtat slutade slå. De var den gången när neo slutade andas han fick inte luft. Syremättnaden i blodet ska ligga runt 95-100 %. den gången var neos nere på 1. Alla läkare sprang in nån sköterska sa att de är nog bäst att ni lämnar salen.

Minns att jag gick till toaletten och låste in mig var tvungen att sätta mig ner för de kändes som en del av mig höll på att sluta exictera. Då fick jag tankar är det här slutet? är det här vår resa slutar?. Allt bara snurrade. jag grät tårarna tog aldrig slut bara forsade lyckades samla mig lite styrka nog att klara gå in på neos sal igen men enorm rädsla över ovissheten lever han? när jag väl  klarade av att gå tillbaka sa hade flocken med läkare minskat. Där låg han vårt mirakel den starkaste själ på denna jord och syremättnaden hade gått upp igen. det visade sig att respiratorslangen hade åkt upp för långt sa han hade fått kämpa på själv att andas länge men till slut orkade han inte. så dom hade satt i en ny slang igen och nu var allt bra. Det kändes att de var nått som var fel vi sa till flera gången men allt lätt bra men de kändes verkligen att e var nått som inte stämde de sa jag flera gånger. aldrig mer ska jag tvivla på min intution!

Den lättnaden den går inte att beskriva mitt barn lever han mår bra. Vi satt hos honom hela natten lade våra händer på hans lilla kropp för att han skulle känna sig trygg. Ens egna behov blev så otroligt meningslösa så länge vår underbara vackra son mår bra så struntadfe man i sig själv för de fanns inget på hela denna värld som gick före neo absolut ingeting och verkligen inte en själv. nu iefterhand så vet man att man är tvungen att ta hand om sig själv också men jag ångrar inte en endaste sekund vi satt hos honom hela nätter vakde över honom försökte göra allt i vår makt för att han skulle känna sig trygg och älskad all vår kärlek var enda millimeter av vår kärlek som vi hade i våra kroppar gav vi till neo.  Han är vårt allt kärleken till honom är såå enorm visste inte att man kan älska någon sååå otroligt mycket.

Ibland går tankar till tänk om han inte hade överlevt tänk om jag hade suttit här idag utan honom- jag vet man ska inte tänka så men ibland blir de bara så. Hade neo inte överlevt hade nog inte själv orkat forrtsätta leva . men sen ser jag på honom och alla sådan tankar försvinner alla tvivel spolas bort. Våran vackra unge! utan dig är jag ingenting

♥Älskar dig mer än allt annat på denna jord♥


Kommentarer
Postat av: Anonym

Jag såg på Sjukhuset i går också. Guud vad liten bebisen var .. tänkte faktiskt på er då !

2008-07-18 @ 21:54:20
Postat av: Joanna

Vilken resa ni gått igenom . alla ni tre är otroligt starka. jätte fint skrivet!!neo är en riktig kämpe.! Ni ska vara Stolta!!=)

2008-07-19 @ 11:31:07
Postat av: Zandra

Åhh finns inget så stakt som mammainstinkten! Den är helt övernaturlig och väldigt mäktig!

Häftigt tycker jag!

tårarna rinner när jag läser vad du skriver....försök att bara se frammåt...han klarade ju sig och kommer at klara sig i framtiden med.

Massa kramar

2008-07-19 @ 17:31:04
URL: http://musensmamma.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0