30/01-07

30/1-07

Den 30 januari så var de exakt ett år sen de blev ett plus.
Jag kommer så otroligt väl ihåg de för de har varit en av dom lyckligaste stunderna i mitt liv.Tänker på de så otroligt ofta.

Ibörjan när vi hade bestämt oss för att skaffa barn så letade jag symptom hela tiden minsta lilla så testade jag men de var ju såklart inget.. kändes precis som om jag skulle få mens närsomhelst. Hade testat med skit tester innan men visade inget. Sen pratade jag med sandra som tjatade om att jag skulle testa igen men jag visste ju att de inte skulle visa nått. men jag gjorde de för att få tyst på henne;P
Denna gång var de clearblue digital. så jag kissade på den där stickan och väntade var inte ett dugg nervös för jag visste ju redan vad det skulle visa.

Sen när jag kom tillbaka för att titta så var de ett plus.
när man väl är gravis så nochalerar man symptomerna och tänker ne jag kan inte vara gravid hur de är:P
Jag blev såå chockad de går inte att förklara. var tvungen att sätta mig ner jag förstod ingeting,
jag är gravid!!
jag bara satt och stirrade
Berättade för sandra och hon sa va var de jag ska.ska aldrig ifråga sätta henne längre:)
tony jobbade så jag slog in testet i ett litet paket som jag gav honom när han kom hem och även ne bok "du ska bli pappa" och så sa jag att de är nog dags att du börjar läsa den här nu
. Nu i efterhand så sa han att när han såg mina ögon så visste han att jag var gravid.
Vi blev såå lyckliga.

första månaderna var tuffa. hade ett fruktansvärt illamående. kunde kräkas 3 gr per dag fick knappt behålla nått alls.Nu i efterhand så är de ju värt allt men då var de otroligt tufft.
Alldrig känns mig så välmående och vacker som närjag var gravid.
VAr så troligt stolt över min kropp. Såå lycklig

Nu i efterhand. tvivlar jag mer och mer på min kropp och funderar ofta om den skulle klara av mer barn.
tänk om de skulle bli samma igen?

Men inget blev ju som vi hade tänkt oss.
Fick aldrig den där stor runda magen som alla får.fick aldrig klaga på att de blev tungt att bära omkring på alla dom där extra kilona.
Otroligt tacksam för att jag fick känna rörelser därinnifrån så tidigt som jag gjorde redan i v 12-13. fcik aldrig dom där bristningarna som alla inte vill ha. Skulle ta varenda bristning med glädje. De är ärr som bevis för att man haft sin lilla knodd därinne. tycker folk ska ta de som nått vackert. Minne för livet. kan ju förstå att man inte vill ha dom men och de är ju bara bristningar. Vilka små problem egetnligen

Under allt som man gått igenom så har man blivit så otroligt mycket starkare som person.
Har lärt mig att man aldrig ska ta nått förgivet. Vart enda andetag är en gåva.
men skulle vi inte gått igenom allt så hade vi aldrig fått den otroliga killen som vi har idag.
önskar mer än allt annat att han skulle fötts när han skulle och att han hade varit friskt och välskapt men å andra sidan så hade vi aldrig haft den neo vi har idag om vi inte hade gått igenom allt som vi gjort .
är så otroligt stolt över att vi har fått världens underbaraste son. Vackraste som finns.
Som jag altid säger, ord kan inte beskriva.
Att just jag är mamma till världens otroligaste son.
Varför är just jag värd att få världens mirakel?

"Har tänkt mycket varför vi hamnade iden situationen varför just oss.
Men jag tror att det händer sådana personer som klara av/ är starka och kan att klara sig igenom sådana här livsöden.
Neo äger den styrkan



image33
Den 30/1 fick vi reda på att vi skulle bli föräldrar.
En av dom lyckligaste stunderna i mitt liv





image30

Visste inte att de var den här underbara lilla varelsen förns ultraljudet
den 4/5, två dar innan tonys föddelsedag



image34

och här har vi den underbara killen idag.
Han är de vackraste miraklet som finns!
mamma älskar dig i all oändlighet








Kommentarer
Postat av: Sara

Underbart när man får pluset :D jaa ja fynfade lite på Ellos rean haha :P se om ja får plats i tröjan ja köpte haha

2008-02-05 @ 12:52:57
URL: http://saramalmstrom.blogg.se/
Postat av: Sandrah

Ååå va fint skrivet jag började juh storböla här -snyft-

2008-02-05 @ 17:08:44
URL: http://xenophobia.blogg.se
Postat av: Isabel ( Emilios mamma )

Jag har suttit & läst din blogg nu .. men jag undrar vad som hänt med läppen på din son ?

2008-12-27 @ 19:35:06
URL: http://isabelhernandez.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0