På tisdag morgn gick jag upp 05:00 för att hinna med att klä och mata neo och att packa klart de sista och göra mig i någolunda ordning. Vi kom väl iväg runt kl 7. hade planerat in ett stopp på vägen för neos skull blir jobbigt att sitta i bilbarnstolen så länge. Men neo sov precis hela vägen och vaknae lagom tills vi var framme men de var väl för bilen stannade. kom fram vid en halv elvablev lite tidiga. Vi anmälde oss på den avdelningen vi låg på 79 B plastikirurgi hette den.

Vi träffade så många människor att man aldrig hann uppfatta namnen. Trodde den dagen skulle bli ganska så lugn men ack så fel jag hade. Först så var de samtal med narkosläkaren eftesom neos lugnor inte är riktigt helt normala så ville han ha extra koll på honom med allt. Så de blev massa frågor.

Sedan skulle neo få sina öron kollade. för när man har någon slags spalt så finns risken att de samlas vätska i öronen och får man små plaströr insatta som dränerer men de såg fint ut och för tillfället så slipper han rören. sen var de tandläkare som kollade hans käke, tog lite kort och gav oss lite information om allt som kommer att hända så småningom. Efter de så kollade dom neos hjärta med ultraljud för att de att inte hjärtat var påfrestat vilket de kan bli när de krävs syrgas för att lugnorna inte är helt friska men hjärtat såg jättebra ut inget som dom kunde se. Däremot hade clipset på ductusen hamnat lite snett och läkte lite grann men de var absolut inte att fundera på så läkaren. skönt de.

Sedan träffade vi sköterskorna på avdelninge som vi låg på fick massa information om läppen och gastronomin.Till sist och inte minst så träffade vi den kirurg som skulle operera neo. Om de nu är nån som sett på sjukhuset i 3:an så finns den kirurg som heter Malin. det var henne vi fick hon är helt underbar såå duktigt och jätte trevlig. Kunde inte fått nån bättre. Neo tyckte om henne också jätttemycket för så fort hon kom och så fort han såg henne så bara tok log han hela tiden. de märks så väl nu att han gillar vissa lite mer. han inte blyg vid träff av nya människor:)

tog en sväng till neotalavdelningen som neo låg sina 2 första veckor i livet för att se om man kände igen nån som jobbade men de gjorde vi tyvärr inte. fyy magen vände sig ut och in när man kom in på avdelningen när man kände spritlukten och vi fick se rummet som man hade alla jobbiga läklarsamtal där vi fick veta att neo hade en stor hjärnblödning då som de kändes som livet bara rasade samman. såå obehaglig känsla så de går inte att beskriva.

Efter allt så tog vi de bara lugnt på rummet vi fick tittade på tv lät neo ligga på mage så mycket som möjligt eftersom han inte göra de på 2 veckor för läppen så han inte drar upp den oerhört jobbigt för man kan knappt bära honom längre. Lade oss ganska tidigt eftersom vi visste att dagen därpå skulle bli oerhört jobbigt...